2009-10-25
15:45:14
15:45:14
JAG AVSKYR ATT JAG IBLAND TAPPAR DET
Snart bio med Hanna, Ebba och Elin (((((: <3
Blir att se fame och om det var efter eller innan bion vi iallafall skulle sätta oss på ett fik och ta en kopp cafe som Hanna sa.. utan att hon dricker det ( inte jag heller så men ;p ) ahha .
Jag avskyr att jag ibland tappar det. Som att jag skriver med en penna utan bläck. Som att jag pressar fingrarna mot avtryckaren, men skottet går aldrig av. Ibland lyckas jag. Antecknar i händer. På handleder. På armar. För att minnas vad jag tänkte. Vem jag var just precis då och vart jag skulle. Ibland ser ser mitt eget hjärta jobba bakom revbenen. Som om det sökte sig ut. Varje gång jag tar ett steg fram rycker du tillbaka mig i håret. Jag hör din röst eka. Du är som inbunden i mitt livs bok. Brände kapitel men blev rökskadad.
Känner hur kroppen domnar bort. Försvinner in i en annan värld. Sluter mina ögon. Hör din röst. Du säger mitt namn. Så tydligt som om du vore där. Jag rycker till. Reser mig. Svettas. Får en klump i halsen. Kväver ett skrik. Önskar att jag petat ett extra, trots att jag redan ökat på dosen för att slippa höra dig. Eller åtminstone kunna ignorera dig. Din skugga mot min näthinna. Jag vet att du är där. Öppnar jag ögonen nu försvinner du och förblir ett plågsamt minne. Så nära men så långt bort. Skriven på min hud. Så som vad jag är och så som vart jag ska.
Sätter upp håret i en knut. Vässar knogarna mot varandra. Knäcker nacken. Hoppar jämnfota för att få upp rythmen. Snurrar handlederna tills de knakar som knäckebröd. Spänner mina käkar. Pressar fram nyckelbenen. Höjer volymen. Death Rap. Basen kämpar sig fram genom mina kolesterolfyllda vener. Intar positionen. Och slår. Pang.
/ http://sexandthecitty.blogg.se/
Blir att se fame och om det var efter eller innan bion vi iallafall skulle sätta oss på ett fik och ta en kopp cafe som Hanna sa.. utan att hon dricker det ( inte jag heller så men ;p ) ahha .
Jag avskyr att jag ibland tappar det. Som att jag skriver med en penna utan bläck. Som att jag pressar fingrarna mot avtryckaren, men skottet går aldrig av. Ibland lyckas jag. Antecknar i händer. På handleder. På armar. För att minnas vad jag tänkte. Vem jag var just precis då och vart jag skulle. Ibland ser ser mitt eget hjärta jobba bakom revbenen. Som om det sökte sig ut. Varje gång jag tar ett steg fram rycker du tillbaka mig i håret. Jag hör din röst eka. Du är som inbunden i mitt livs bok. Brände kapitel men blev rökskadad.
Känner hur kroppen domnar bort. Försvinner in i en annan värld. Sluter mina ögon. Hör din röst. Du säger mitt namn. Så tydligt som om du vore där. Jag rycker till. Reser mig. Svettas. Får en klump i halsen. Kväver ett skrik. Önskar att jag petat ett extra, trots att jag redan ökat på dosen för att slippa höra dig. Eller åtminstone kunna ignorera dig. Din skugga mot min näthinna. Jag vet att du är där. Öppnar jag ögonen nu försvinner du och förblir ett plågsamt minne. Så nära men så långt bort. Skriven på min hud. Så som vad jag är och så som vart jag ska.
Sätter upp håret i en knut. Vässar knogarna mot varandra. Knäcker nacken. Hoppar jämnfota för att få upp rythmen. Snurrar handlederna tills de knakar som knäckebröd. Spänner mina käkar. Pressar fram nyckelbenen. Höjer volymen. Death Rap. Basen kämpar sig fram genom mina kolesterolfyllda vener. Intar positionen. Och slår. Pang.
/ http://sexandthecitty.blogg.se/
